Lycka 11 månader, jag bara älskar hennes kontakt

Varit på Lidingö och tränat hund med Veronika! Oj så kul det var och hundarna var riktigt laddade   
Lycka, som inte varit så förtjust i att kampa med nya människor, kampade med V utan problem idag (och igår lekte hon med en bittrasa med en av tjejerna ju!) - hon var snabbt med på noterna och när hon vunnit sin boll var hon framme igen och bjöd in för mer kamp! Så roligt att se hennes utvecklig, hela hunden är mycket piggare, gladare och mer på nu än hon varit tidigare. Veronika påpekade också detta, att det är stor skillnad sen vi sågs sist (i våras!) Det värmer gott i hjärtat.

Lycka bjöd idag på ett snyggt fotgående med härligt kontakt. Det är höger om halter och helomvändningar som hon kan släppa lite i så det ska vi slipa ordentligt. Vi tränade även framförgående och så skulle V visa hur hon gjort i krypet, men Lycka var så i gasen och "hungrig" på godiset, så det ska jag träna här hemma under lite lugnare förhållanden, knasbruttan    Men fick lite bra tips så det kommer bli det vi kommer pyssla med inomhus i vinter (ja om den nu kommer nångång    men inne ska vi börja med det i alla fall)

Doris, min lilla studsboll! Så go och glad och så "tankspridd". Hon kan gå fot supersnyggt, för att två steg senare bara hoppa rätt upp i luften - TJOHOOOOOO vad KUL vi har matte!! och sen igen gå fint. På platsen så kan hon ligga fint, och så efter en stund "nä, men nu har jag legat här en stund, vad ska vi göra nu???" Inte att hon är osäker eller ska dra igång nån annan eller så, utan mer som att hon liksom glömt vad hon höll på med.   Liknelsen med Doris i "Hitta Nemo" är klockren haha! Hon är rolig och go, den lilla Dosan! Och så ger hon sin matte lite gråa hår

Vi tränade lite positioner och fokus bara och det lossnade faktiskt bra - tänk vad lite bra träningshjälp och ett par extra ögon kan göra! Det kommer bli kanonbra, det är jag säker på, bara jag blir tydligare och mer konsekvent, för hon är rätt känslig!

Och det är roligt (och utmanande!!) att träna mina två, för visst har de många likheter, men också en hel del olikheter.
Idag berömde jag Doris lika som Lycka (svårt att ställa om ibland) - vilket resulterade i en labrador som nästan exploderade av glädje och hoppade lika högt som min skalle (jag är 178 cm lång) Henne räcker det liksom med ett lugnt "Braaa tjejen!" så är hon på tårna och lycklig, medan Lycka får man "ta i lite mer" med.

Doris i ett hopp i mars i år

Ikväll så fick Doris lite mer positionsträning och just svängarna är lite svåra att få till ordentligt, speciellt när man inte har någon som kollar och jag då gärna kollar ned och det trycker henne lite. Men rakt fram går bättre och bättre. Vi har att träna på

Det känns härligt att min motivation är tillbaka och jag sak klura ut ordentliga mål till 2012. Något jag ändå måste vara jättenoga med är att det ska vara ROLIGT att träna hund och jag ska träna för min och tjejernas skull, inte för vad någon annan tycker och tänker. Kommer vi ut och tävlar så är det jättekul, men prestationsångesten ska inte få sätta käppar i hjulet igen!