Nu när det är sån här isgata ute så går det inte att träna lydnad så bra. Man själv halkar, hundarna halkar, stor risk för skador och allmänt bläigt! Men vi tränar på inomhus istället och det går finfint med det som vi pysslar med just nu.

Positioner och koncentration blir det mycket av, stadga i massor! Passar på att sätta eller lägga dem plats lite överallt hela tiden bara för att få tillbaka den stabila stadga de haft. Gripa, hämta lämna övningar med apporten och jag håller ju även på med mitt lilla test att "shejpa" fram framförgåendet. Vi har kommit så pass att Lycka vänder sig om (hon vill ju helst ge ögonkontakt då hon vet att det alltid har lönat sig!) och går ifrån mig några steg. Det är lite svårt att tajma så hon inte vänder på huvudet när belöningen kommer och att hon tar den i luften, men klicket kommer i alla fall innan. Har kört flera pass i köket, ett par i vardagsrummet och idag testade jag även i skogen och det fungerade - roligt :)

Det är roligt att se hur kul hon tycker det är när hon får tänka till själv! Första gångerna satte hon sig på rumpan framför mig, i fotposition eller skällde, hon "ville inte" testa andra saker utan det fick räcka. Möjligtvis "highfive" eller puss om jag satt på golvet. Det kanske inte är jättemånga fler beteenden hon bjuder på nu egentligen, men man ser tydligt att hon verkligen försöker klura ut vad som kan ge karameller och hon ger inte upp och även att hon bjuder på lite fler variationer av olika ting. Jag försöker att bara var tyst och låta det ta den tiden det tar - istället för att lägga mig i eller vad man ska säga. Det känns roligare att träna nu med och Lycka känns mycket mer motiverad. Hon är en hund som gärna vill jobba och göra rätt, men när matten liksom "curlar" för mycket och ska "hjälpa till" så blir hon såklart lite lat. "Kan du det där bättre än mig så gör det du då!!" Hon behöver utmaningar, inte för stora heller då hon såklart ska lyckas, men  inte så lätta som jag kanske gett henne heller. Det är en balansgång! Och jag försöker nu vara mer öppen och se saker som utmaningar istället för problem, det är mitt största problem inom hunderiet känner jag. Att jag blir för rädd för att göra fel och inte litar på mig själv och då när jag stöter på patrull, så stänger jag ned istället för att verkligen klura och testa nya saker. Att vara så rädd för att misslyckas så jag inte testar, nu känner jag lite som så - vad gör det om det blir fel (så länge det inte skadar hunden såklart!), världen kommer inte gå under för det! Det här är inte nåt nytt jag kommit på, det är en ständig process i skallen som senaste året blivit klarare och klarare för mig Det är svårt att få ned i skrift och det låter säkert helkorkat, men ja, då får det göra det, en liten inblick i mitt virrvarr till skalle! Alla har vi våra saker att jobba på och ingen kan vara helt perfekt alltid.. (Så invecklat det blev, men skönt att skriva av sig lite med, det blir mer tydligt så!)

Nåväl hundarnas träning var det som skulle skrivas om!
Doris hoppjerka får extra mycket med positioner och koncentration. Glädjen och energin ska ju absolut finnas där, men hon måste få lite sans och balans med lilla gumman. Hon har nu börjat förstå att hon inte ska hoppa upp i taket ;) vi hoppstå utan det räcker med en liten bit med frambenen. Det tar sig med de andra med.

Vi åkte ut i skogen på em och där var det till min glädje ett tunt lager mjuk snö bara så jag vallade upp en uppletanderuta efter promenaden och så fick de leta grejor :) Doris först ut och hon hämtade in 3 grejer, sen Lycka som faktiskt var riktigt på g idag och fick med tre grejer in i en flygande fart! Doris fick sedan hämta två till och till sist fick Lycka avsluta med ett sista. Jag var kanske lite övermodig där, man ska ju sluta när det går som bäst. Men hon kändes fräsch och pigg och även det sista kom in i raskt tempo.
Doris jobbade kanonfint och inte en enda gång hade hon en tanke på att byta föremål vilket hon har tendenser till emellanåt. Men idag var det bara full fart in när hon fiskat upp prylen - härligt!

Avslutar med att säga att jag lider med mina vänner som förlorat sina fyrbenta kamrater de senaste dagarna, flera nya stjärnor har tänds från olika familjer - ett hundliv är alldeles för kort