Hur många gånger har jag inte loggat in här på blpoggplatsen senaste dagarna och tänkt skriva, men sen bara "näeh, tar det en annan dag!"

Ptja, säkert tre ggr varje kväll!

Nåväl!

Först måste jag ju skriva att världens bästa Doris fyllde fem år i fredags! Lilla gumman, jag förstår inte hur fort tiden går!

Igår debuterade jag och Lycka i appellklass spår på Lidingö Brukshundklubb. Vi åkte strax efter klockan sex hemifrån Uppsala där vi hade sol, nästintill helt snöfritt och kommer fram till Lidingö där det är dimmigt, massor av snö (hela plan var täckt med nån dm blötsnö!!) och plusgrader... Åh TYPISKT!  Vi var tidiga, redan 07:15 var vi där och samlingen var inte förrän åtta, men hellre att man är i tid. Det skulle vara högre tävlingar med, men de hade ställts in kvällen före pga av snön.

I appellen var det sju anmälda, men endast 4 kom till start, Lycka då, 1 hoffe, 1 shipperke (stavn?) och en labrador, alla 4 tikar. Vi började med platsliggning.

Lycka är ju som bekant inte förtjust alls i att ligga i kallt och blött underlag, det behöver vi träna mycket mer på, att just ligg är ligg oavsett.

Så hon la sig inte för första kommandot, men andra så la hon sig vääääldigt sakta... Vi utgick och hon låg jättefint hela tiden. Vi hade startnummer tre och hon låg mellan den lilla shipperken och labradoren. Alla hundarna låg lugnt, tyst och stilla - härligt! Men så långa de där minutrarna är!! Tillbaka och hon låg fint kvar, reste sig inte på tävlingsledarens komendering trots  blötan - duktig tjej!

Som sagt, att lägga sig oavsett vad behöver vi träna mer på (något som återkommer i de flesta momenten...)

Domare 1: Extra kommando, kroppshjälp 9 p

Domare 2: Inga kommentarer 9 p

Budföring: Hon drar mig fram till mottagaren och hälsar glatt, men börjar nosa runt sen och tävlingsledaren säger åt oss att gå och ställa oss i position. På marsch springer hon en liten bit, sen vänder hon och springer till domarna och kissar på en gran... 0 förstås

Vi måste träna mycket längre avstånd, med fler personer på plan!

Sen var det då dags för lydnaden. Poängmässig så gick det skit, tre nollor (så fyra totalt på hela tävlingen) men känslan var fantastisk ändå! För jag trodde hon skulle gå ned sig som hon kan göra då det är plaskigt, men hon var glad taggad och på hela programmet igenom! Busade igång trots att jag bara berömde med mig själv. Och för mig - så kändes det som en vinst i sig! Det kanske låter klyschigt, men jag kan inte vara besviken! Jäkla gullehund som ändå vet att hon kan busa på plan för matte kan inte säga till!   

Linförighet: Där var det några halter där hon inte satt och när hon satte sig var det segt, i språnget så studsade hon och matten hade visst lite kroppshjälper för sig.

Domare 1:Mycket fin position och kontakt genom hela momentet (De raderna var fantastiskt roliga att läsa!) långsamt sättande, lite kroppshjälp heltom, hoppar, kroppshjälp 7.5 p
Domare 2: Sega sättande, sitter ej, hopp och skutt i språngmarsch 6.5 p

Framförgående:

Hon var seg ut, men när hon märkte att hon inte fick belöningen så gick hon ut i sträckt koppel, hon var lite fram och tillbaka och på halten så vände hon sig om. Hon nosade lite med. Andra sträckan så blev det att jag kom upp jämsides med henne.

Domare1: Hund i jämnhöjd med förare 0 p

Domare 2: Flera dk, segt ut, nosar, rycker i kopplet 0 p

Läggandet:

Här är jag nöjd att hon taggades ännu mer när jag tog av kopplet, ibland så är det som att hon vet att ett läggande kommer så kan hon sacka lite bakom. Men ja, inte la hon sig ändå då så det blev ju noll igen

Domare 1 : Ligger ej 0 p

Domare 2: Lägger sig ej 0 p

Inkallning:

Full fart, bromsar lite sent så hon kommer bakom en bit, sen sätter hon sig visst inte, missade det.

Domare 1: Bra tempo, slarvigt avslut

Domare2: Sitter ej

Apportering:

Älskade lilla hunden, hon som har vägrat ta apporten i munnen, som inte ens velat se den! Nu laddade hon rejält och tjuvade! Sen tog hon den och drog ett eget litet rejs och ville inte alls komma in med den! Och ja, det låter väl knäppt, men jag bara skrattade, med tanke på var vi varit!! Hellre en glad och busig hund än en som tycker det är jättejobbigt!

Domare1: Sitter ej, springer innan kommando 0 p

Domare 2: Tjuvstart, sitter ej, springer iväg med föremålet 0 p

Busunge! 

Hopp över hinder: Inget och klaga på, hon satte sig på andra sidan utan att jag sagt sitt, bra med tanke på underlaget. Hon slarvar dock i ingången.

Domare 1: Bra, avslut 9 p

Domare 2: Ingen komentar 9 p

Ja som ni ser, katastroflydnad haha, och visst säger min prestationsångest att fy fan vad dålig matte hunden har, så är det! MEN jag känner ändå, den resan vi har gjort gör att när man ser hunden så glad, pigg och busig så är det så mycket mer värt än alla poäng i världen, faktiskt. Jag trodde aldrig jag skulle kunna skriva så, och faktiskt verkligen mena det, men jag gör det! När vi gick ut från plan kände jag bara kärlek till min underbara hund! Och det är så jag vill tänka och känna! den där prestationsångesten kan dra nånstans ;) (Men med det menar jag inte att strävan att bli bättre inte ska finnas, för det ska den absolut, men när prestationerna tar över det roliga, då känns det fel, i alla fall i min värld!

När det var dags för spår så hade solen kommit fram och det var riktigt skönt ute!

Lycka var lite ofokuserad i spåret, hon flummade lite. Matten var ju lite knäpp med som blrjade styra sin hund i början, att man inte har vett att lita på hunden ens i situationer där man inte vet var spåret går!! Att ta apporterna var inget problem alls, hon levererade in dem tjusigt! Första vinkeln tog hon så fint! Andra tog hon med fint, men sen flummade hon lite till för att sedan ta tredje sträckan jättefint! Så glad man blir då de finner slutet! Tror att spåret var som lite lätt, för hon hade tid att kolla lite annat under vägen (flummandet) hon viste liksom var spåret var så att säga.

Domare 1: 2+slut, nga stopp 8,5 p

Domare 2: Lite styrning, problem i 2 vinkeln 8.5 p

Totalt fick vi 185,5 p och blev därmed godkända och 3:e placerade.

Så det var vår debut det :) Det roligaste, förutom min hunds härliga attityd då: Var folks fina kommentarer om Lycka! Ena domaren sa efter lydnaden då det var en liten paus helt spontant: "Åh vilken fin position du har på din hund, hon går ju verkligen jättefint på exakt samma ställe hela tiden! Och vilken kontakt!"

Det kan jag säga värmde riktigt gott i mattehjärtat. Hon tyckte också att det var en mycket glad och trevlig hund!    Det sa även de medtävlande och funktionärer. Extra roligt var det att en funktionär som själv hade dobbis och boxer sa att det syntes att hon var en hund som hade det i sig och gillade att jobba, och att hon var en pigg tjej!

Och ja, hon är ju det! Sen är hon ju lite ojämn så ibland kan hon vara världens tråkigaste rent ut sagt, men jag ser en väldig utveckling på henne senaste tiden, jag tror mycket har med min inställning att göra faktiskt.. Nu ska jag inte svamla vidare med alla mina teorier, utan sätta punkt.

Det var med en go känsla jag åkte hem och nu ser jag fram emot att träna träna träna mera!