Rebecca och Flinga i spåret

Vilka härliga dagar vi haft, både idag och igår :)

Igår träffade vi Rebecca och Flinga - Flinga och Lycka har samma mamma. Vi åkte till dem i Danderyd och var vid den fina omgivningen av Sätraäng.

Spår och uppletande stod på schemat, och jag kän väl sammanfatta båda flickornas spårarbete som flummigt och lite disträigt (kommer inte på hur man böjer ;))

Rebecca la Lyckas spår, i form som ett appellspår, men det blev nog lite kortare än 300 meter. 2 pinnar plus slut. Det är som att det blir lite för lätt, hon har full koll på spåret, och bitvis spårar hon så fint så man bara leeeer! Till exempel så tog hon vinklarna alldeles klockrent! Pinnarna plockade hon och levererade snabbt in. Men det är som att hon blir lite disträ, för hon vet var spåret är, då har hon lite tid att kolla in annat på vägen.

Det får bli mer kluriga spår åt damen tror jag allt, så att hon faktiskt får anstränga sig för då jobbar hon mycket bättre - det blir ju roligare! Det höjer nog hennes motivation och sen att jag ser till att hon tycker att det är FANTASTISKT att hitta sakerna i spåret, så hon verkligen inte vill missa en enda bit av spåret :)

Doris la jag till, typ 300 meter med tre föremål och slut (metall, plast, kartong och så kampisen som slut). Det gick en hundägare mitt i hennes spår. Hon fick det som ett spårupptag och hon gick kanske fem steg åt fel håll, sen vände hon och tog rätt - Duktig tjej! Hon plockade metallen - det brukar hon ha lite svårt för men inte då - bra!

Sen var spårarbetet ömson vin ömsom vatten. Lite äta gräs (Vilket båda pysslar med en hel del på promenaderna nu, halsont??) lite virrvarr lite jättefint spårarbete. Alla dagar är inte toppendagar, hon är ju en fantastisk spårhund allt som oftast - men vi kom till slutet och alla föremål var med in!

Uppletande har vi inte kört på kanske ett år, Doris har ett jättebra, vi behöver jobba mycket på avlämningarna dock och Lycka mindre bra. När hon hittar en grej så är hon jäkligt snabb in med den och lämnar av fint och det är ju positivt som tusan! Ut är det dock ingen fart och och förväntan - vi måste jobba på det med!

Jag har så mycket tankar och ideér kring hundträningen, det är bara det att jag har lite svårt att omsätta det i praktiken. Det är jäkligt frustrerande må jag säga! Men alla har vi våra olika svårigheter, det gäller bara att jobba utifrån det så kan det bli toppen. Nu hoppas jag att jag ska få vara frisk och må bra så orken och motivationen ökar mer!
Väldigt roligt att träffa Rebecca! Mycket bra snack blir det :) Jag hoppas vi ses snaart igen :)

Idag var vi på klubben och tränade lydnad tillsammans med Jenny som har Diezel och Troja (Troja fyllde dagen till ära hela tio år - så jäkla pigg och rolig tanta :)) och Katarina med flattarna Nemo och Eos (Eos är bara 9 ½ vecka - så söt!) och blandistiken Wilma.

Det var rätt varmt men jag tyckte ändå Lycka var ganska på idag - härligt!

Vi körde rutan och hon sprang in i den men struntade helt i mitt "stanna", provade igen men det var likadant 2 ggr till så vi struntade i det. Nu så här i efterhand känner jag att jag skulle ha testat att ropa BRA! istället för hon sprang ju in i rutan! Nu ska hon ju kunna stanna, det har hon ju alltid kunnat innan, men det var tillfälligt solsting! ;)

Sen blev det lite fritt följ, som sööög i början, men sen skärpte jag till mig, fick lite tips av Kattis och Jenny och då gick det helt plötsligt jättefint. Min inställning är väldigt viktig.

Apporteringen: Ja det är ju antingen allt eller inget, idag på första så satt hon fint kvar med sprang sen inte på mitt kommando. Väntade nån sekund och då tittade hon upp på mig och liksom frågade "Får jag verkligen?" och då sa jag apport igen och då rusade hon ut och gjorde en jättefin apportering och ingång!

Då gjorde vi en gång till, men jag väntade till hon tittade upp och då fick hon "Varsågoood!" (jag skulle säga apport, men det blev varsågod ändå ;) det blev bra ändå ;)) och så gjorde hon en lika fin till.

Sen körde vi en längre budföring till Kattis som är ny för Lycka. Inga tveksamheter och full fart. Jenny stod som "domare" men det brydde Lyckan sig inte om - häärligt! Jag var jättenöjd med henne efter det!

Söta systrarna

Fiina Flinga!

   
Sitta fint kan hon!

Och hon är en hejare på uppletande! Härliga Flingan!

Doris den lilla gulliga, hon fick träna lite allt möjligt och hon gjorde det bra! Fjärren var hur snygg som helst - hon är helt stilla med låst bakdel och hon har såå fina lägganden - pang! säger det bara :)

Apporten var jättebra, till och med ingången!

Vi busade lite med rutan, det gick snett utanför de två första, sen sprang jag med henne in och så kampade vi i mitten, efter det så gick hon in jättefint! Det där med att förbereda hunden på uppgiften KAN vara en bra grej att ta till sig för den här matten ;)

Lite framförgående och lite inkallning och fotgående fick hon med.

Vi tog sen en längre väg hem, hälsade på kossor, badade i ån och myste i solen. Mina fina flickor, jag är så himla glad att jag har dem! Visst är det inte alltid helt enkelt och smärtfritt, jag får tänka väldigt mycket för att det ska bli bra, men det är väl det som gör det så speciellt. Jag har lärt mig massor på vägen. Vissa stunder vill jag binda fast dem i skogen åt trollen, men allra största delen av tiden så är det ren fröjd att få leva med dem!!