Vi väntar på Lyckas provsvar och på att tiden ska gå lite fortare så vi kommer till strömsholm någon gång!  Hon blir inte bättre av vila, snarare blir hon mer stel, så ja antar att det är artrosen som spökar. Så koppelpromenaderna får hon gå, jag begränsar inte dem nu, det är hennes dagsform som styr dem och hur hon mår eferåt, men inget lösspring eller träning, både hon och jag saknar det enormt! Hon är ju inte jättedålig, då hade jag inte väntat på specialisttiden, men hon är ofräsch i kroppen, stel och i kanske var fjärde femte steg haltar hon till, jag märker också skillnad då hon går på grus, hon har ju haft några såna här perioder innan, och då har vi varit hos veterinär och Stefan Rosén och hon har blivit bättre. Och senaste halvåret har hon varit jättefin i kroppen och på som tusan i träningen, vilket är sisådär när hon är som hon är nu, men det är ju inte märkligt, är man inte 100 så är man inte! Nu vill jag dock veta hur det är ställt med artrosen och om det är något annat som spökar för henne. Nu vill vi få reda på vad som spökar, åtgärda det och sen kunna ha roligt igen! Just nu känner sig matten bara som en enda stor bromskloss och det är inte roligt alls! Men det blir bättre, det bara måste det!

Doris är pigg som en spigg och vi tränar på :) Hon har ökat på simningen och får nu simma 20 minuter i sträck - hon älskar det! Löper gör de båda!

Några bilder från Instagram:

Mattes linslusar!

I somras - åh vad jag bara vill dra ut på en låååång skogspromenad med båda mina tjejer lösa och hela!

Skogsrastning för några veckor sedan - underbara Doris!

Lycka provar vibben för första gången efter simningen - lite skeptisk men inga konstigheter sa hon och nu drar hon in till den, min lilla skruttunge!

Tha MAN! ;) Isac, världens ballaste kisse!