I väntrummet till ultrsljudet, med katt i bur och hund!

Lycka är skendräktig. Och i helgen reagerade jag på att hon drack en del vatten, hon trängde sig förbi mig i hallen när vi varit på en promenad och gick in och drack (vid ett tillfälle inte alla förstås). Hon har även knaprat lite is ute och i söndagskväll drack hon säkert en liter på en gång.

Jag fick en magkänsla att hmm, är det nåt vaj med livmodern? Men eftersom hon blir kinkig med maten när hon är skendräktig så blöter vi inte hennes torrisar då hon äter dem lite bättre om de är torra just då. Så tänkte att det kanske hade med det att göra plus att hon inte har haft feber då vi tempat henne. Hon har också varit väldigt pigg och busig.

Måndagen var jag ändå på vippen att ringa, men tänkte att nej, jag avvaktar nån dag till och ser.

Utan sedering, men lugn och avslappnad ändå, det är min duktiga ölilla tjej det!

   
Älskling <3

De följande dagarna hade hon ingen feber, hon rörde knappt vattenskålen och inte is eller snö ute.

Idag skulle vi traska kl 9 och träffa Kjerstin. Väger henne som vanligt och vågen stannar på 37,4!! VA?? Hon har legat mellan 34,9 och typ 35,4 helt stabilt i tre månader, och nu plötsligt ökat såhär! Ökningen började förra veckan, men då tänkte vi att hon hade inte bajsat och det var inte så stor ökning...

Vi pratade lite och Kjerstin förselog att hon skulle be stallveterinären (de som har hand om inneliggande patienterna) palpera buken på Lycka och se hur hon kändes. Sagt och gjort, veterinären kom in och kände igenom Lycka och när hon kände på magen så slutade L att flåsa, hon smackade och satte sig ned...  Som veterinären sa, "en rottweiler säger ju inte aj i första taget, men det att hon satte sig var nog att hon liksom "aj så in i helvete, jag får inte visa men AJ!" Veterinären rekomnderade ultraljud och vi fick tid 10:20.

De frågade om sedering, men jag sa att Lycka är duktig och har varit med om det innan så det behövdes inte. Och som denb stjärna hon är bevisade hon precis det matten sa, hon är jätteduktig! Hon kravlade sig upp på madrassen själv, la sig när jag sa till, vände sig på rygg och bad om att få bli kliad på magen. Min älskade gullunge!

Ultraljudet visade på livmodersinflammation (när ska jag lära mig att lita på den där magkänslan   )

Och då gick det rätt snabbt. Lycka blev inskriven för att opereras redan på eftermiddagen. Att lämna sin älskade ensam där, även om det är i kunniga händer så känns det i hjärtat och tårarna kom såklart.

De ringde sen på em och sa att det var en del sjuka i personalen så Lyckas operation är uppskjuten till imorgon... Sömn blir det ju inte mycket av för en annan kan jag lova...

Håll tummarna för vår lilla tjej!