Fredag, en vecka sedan Lycka fick operera bort livmodern och en vecka sedan Doris fick det mystiska smärtanfallet.

Lycka fick komma hem dagen efter, hög på metadon var hon rätt dämpad och ville absolut inte äta, för att få i henne något så erbjöd vi det mesta som hon gillar i vanliga fall, men endast ett par köttbullar slank ned, men det är ju inte så märkligt. Jag vet ju själv hur man mår om man får stark medicin, mat är ju inte det första man tänker på ;)

På natten var hon väldigt dålig i magen, stressen och operationen påverkade nog lilla magen. Hon fick kokt kyckling och morotspuré och redan på kvällen var hon bra igen. Hon var mkt piggare på söndagen och från i måndags så har hon varit i stort sett som vanligt   Hon återhämtade sig välidgt fort, och hon äter inte något smärtstillande, hon kan inte gör Hon måste ju ta det lugnt en månad nu, hon har ju ändå ga det då hon fått cartrophensprutor vilket öksar blödningsdrisken och då tillsammans med NSAIDpreparat blir det inte bra. Hon måste ju ändå ta det lugnt en månad ungefär, hon har ju ändå gjort en bukoperation! Men hon får börja traska igen efter ungefär två veckor om allt ser bra ut och det hoppas vi såklart! Vi har även fått öka två promenader till 20 minuter och imorgon ytterligare en, det är skönt, för fröken fräken behöver lite mer stimulans ;) Det är riktigt skönt att hon är så pigg igen!

Doris då, lilla skruttan! Hon fick ligga inne två nätter, och vad hon vantrivdes :( Hon gillade inte alls att vara där utan sin flock. Vi fick rasta henne en en gång på lördagen och en gång på söndagen för hon ville inte rasta sig med dem (det gick bättre på lördagen!). På lördagen pep och gnällde hon hela promenaden, hon kastade sig hysteriskt i backen och rullade nästan hela tiden och det tog 10 minuter innan hon kissade och bajsade, och då hade hon inte gjort nåt sen dagen innan... Hon var inte alls sig själv...   

Att lämna henne igen sved ordentligt i hjärtat. På söndagen var hon n å g o t lugnare men det tog typ 20 minuter innan hon kissade men hon ville inte bajsa.. Efter lite rådgörande med veterinären så fick jag ta med henne hem på permis till måndagen då hon skulle tillbaka för att göra ultraljud.

Jag gav henne sparris i maten på kvällen för att kapsla int ev vassa bitar och majs för att se om det var stopp i tarmen (majs kommer ut i andra ändan relativt oförändrat, så kommer det majskorn i bajset så vet man att det inte är stopp. På måndagmorgonen bajsade hon äntligen och det kom majs med! Underbart! Så glad man kan bli för lite bajs   

Lämnade in henne igen och hade tagit med ett urinprov också för jag ville ha det kollat med. Jag var tvungen att åka hem till Lycka igen då husse jobbade, annars hade jag ju såklart stannat med mitt lilla svarta spöke   

Det var en jobbig väntan över dagen.

Men allt såg bra ut även på ultraljudet, förutom att njurarna hade en lite förändrad yta, men det var inget säkert fynd.. (?Man blir lite konfys på allt!). Urinprovet jag hade med mig och ett som de tog direkt från blåsan när hon var sederad var skickat på odling och jag bad att de skulle ta prover för att kolla de färstingburna sjukdomarna med.

Så nu väntar vi på detta.

Hon har varit bättre under veckan och hon är hyfsat pigg, men hon är inte sig själv, jag kan inte riktigt sätta fingret på det, förutom det att hon är seg med att kissa och krånglig, helst rullar sig, sover mer osv

Idag har hon dock haltat i flera omgångar, olika ben varje gång... Kan det vara så att det är nån färtingsjuka i alla fall? Vi får se vad proverna visar!

Sen blev jag också undrande då det står i journalen att de hittat spondylos på henne, men ingen har sagt något till mig? Det tycker jag är ganska viktigt att djurägaren får veta så att man kan förebygga problem genom simning kosttillskott osv, och speciellt nu när hunden har visat ett väldigt udda beteende.. Men en veterinär sa: "hon kanske är så här som person!" Eh, varför skulle jag söka med en hund som snart är 6 år om det skulle vara hennes personlighet? Eller varför skulle en hund som är snart 6 år plötsligt ändra personlighet?

Jag hoppas det visar på något som är behandlingsbart så min lilla svarta snart är sitt vanliga pigga glada jag igen!

 

Anna

16 mars 2013 21:16

Skönt att höra att delar av flocken mår bättre iaf! Otäckt när man inte vet vad som är fel, hoppas att det löser sig!

http://tjugotretton.blogspot.com

 

Erika

17 mars 2013 07:57

Åh vad ni kämpar på... Så duktiga allihop! Man tycker ju att det får vara nog med sjukdomselände nu, men som sagt en del drabbas helt utan rim och reson, det ena efter det andra. Skönt att Lycka läker fint och är på G. Doris problem känns ju som ett mysterium. Jag funderar på spondylosen. Den verkar gå i "skov" så att hundarna har mer ont i vissa perioder och inte verkar påverkas i andra. Kanske känner hon av den just nu? Jättekonstigt för övrigt att de inte nämnt spondylosen förut. Och inget roligt alls att hon drabbats. Som sagt, jag vet väl få människor som sköter om sina hundar så fint som ni. Och ändå dyker det ena efter det andra upp. Inte roligt!

http://voff.pronoblem.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  2013 är ett år som vi nu gärna lämnar och ser fram emot ett friskt och roligt 2014!       Hundmässigt har det inte varit ett så kul år, eller ja, både och - det har varit ett rent helvete stundtals och jag har nog aldrig gråtit så mycket ...

God jul önskar Doris och Lycka med flock!  

Grattis min älskade tjej, hela fem år idag! Senaste året har varit tufft för oss båda, så det är med extrem tacksamhet jag firar dig denna dag, tacksamhet över din tappra styrka och att du idag mår bra! Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hur m...

Vi lever och mår bra :) Jag har börjat jobba på ett hunddagis och tjejerna får följa med! Så himla roligt och de sköter sig långt över förväntan, är mäkta stolt över mina fina tjejer. Vi bor nära så vi går dit och hem och de blir rätt trötta mental...