Sofiashundar

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

ANNONS
Av Sofia Nyberg - 6 maj 2012 23:24

 

 

Det blev lite lydnadsträning idag :)


Lycka fick börja och komma ut och vi började med att busa med nya kampisen. Jäklar så hon kampade idag, handtaget gick sönder direkt (inte för att man väntar sig så mycket av en kampleksak från ÖoB iofs, men den var ju jååsa och fin  ) men det gick utmärkt ändå att leka vidare med den!


Vi lade fokus på fritt följ och läggande idag.

Ff:

Hon har överlag en mycket fin position och attityden är mycket bättre! Det vi ska jobba med mest nu är att dels höja attityden och motivationen ytterligare, inte tappa i högersvängarna (då och då har hon kanonsvängar, men ibland hamnar hon lite bakom eller "passar på" att kolla runt för att sedan ta upp kontakten igen.) och så halterna som ibland blir sneda.
Känslan när hon går rätt, men den härliga attityden - den är fantastisk!   Det är då man vet varför man tränar hund! Hon är inte helt lätt alla gånger, hon har lite egna idéer, men det är väl det som är charmen, eller nåt - även om det då och där känns som man ska slita av sig håret   

   


Läggandena idag var bra, hon la sig alla ggr utom en. Vi har fått backa lite där då det höll på att bli "ligg=stå", men nu är det ju bättre underlag och då har hon inte problem att lägga sig. Ska nöta ordentlig nu på detta, sen så kommer det bli liggträning i strandkanten hela sommaren, prinsessan får lära sig att stå ut att bli blöt om magen och att ligg är ligg oavsett!


Sen gjorde vi nån inkallning, hon fick busa med husse med kampisen. Detta var uppdelat på två pass och avslutades när det var som roligast - matten lär sig ;)


     


Doris och jag lattjade lite med kampisen, tränade lite fot, lite fjärr, inkallning, mest på skoj och med massor av belöning. Jag har fått lite problem när jag tränar med henne, det har inte känts bra alls och hon har blivit låg då hon känt av min sinnesstämmning (JA jag känner mig hemsk som matte   mattes lilla älsklingsDosa liksom)  så jag har nu släppt alla krav som finns och gör bara det hon tycker är roligast ett tag för att se om det släpper. Husse får ta över det mer seriösa, de passar så bra ihop    Vi hade i alla fall jätteroligt, hon är så kul och bjuder på sig själv massor, lätt att få igång och leka och glad som tusan (bara matte inte är irriterad!) Underbara hund!


Sen gick vi en sväng i skogen, det finns få saker som ger mig så mycket energi som promenader med mina älskade i en solig skog!

ANNONS
Av Sofia Nyberg - 6 maj 2012 00:26

Vi går långpromenader, busar och njuter av våren, men nån träning har det inte blivit på ett tag! Dags för ändring tycker jag!

Här kommer några bilder på de finaste jag har:

       

Av Sofia Nyberg - 25 april 2012 23:52

 


 

 

 

Av Sofia Nyberg - 22 april 2012 23:45

Idag klarade Lycka både mentaldelen och exteriören och kan nu titulera sig som KORAD! Min fina!

 Skriver mer en annan dag för det är hög tid att sova!

Av Sofia Nyberg - 16 april 2012 21:30

 

Hur många gånger har jag inte loggat in här på blpoggplatsen senaste dagarna och tänkt skriva, men sen bara "näeh, tar det en annan dag!"

Ptja, säkert tre ggr varje kväll!

Nåväl!

Först måste jag ju skriva att världens bästa Doris fyllde fem år i fredags! Lilla gumman, jag förstår inte hur fort tiden går!

Igår debuterade jag och Lycka i appellklass spår på Lidingö Brukshundklubb. Vi åkte strax efter klockan sex hemifrån Uppsala där vi hade sol, nästintill helt snöfritt och kommer fram till Lidingö där det är dimmigt, massor av snö (hela plan var täckt med nån dm blötsnö!!) och plusgrader... Åh TYPISKT!  Vi var tidiga, redan 07:15 var vi där och samlingen var inte förrän åtta, men hellre att man är i tid. Det skulle vara högre tävlingar med, men de hade ställts in kvällen före pga av snön.

I appellen var det sju anmälda, men endast 4 kom till start, Lycka då, 1 hoffe, 1 shipperke (stavn?) och en labrador, alla 4 tikar. Vi började med platsliggning.


 


 


Lycka är ju som bekant inte förtjust alls i att ligga i kallt och blött underlag, det behöver vi träna mycket mer på, att just ligg är ligg oavsett.

Så hon la sig inte för första kommandot, men andra så la hon sig vääääldigt sakta... Vi utgick och hon låg jättefint hela tiden. Vi hade startnummer tre och hon låg mellan den lilla shipperken och labradoren. Alla hundarna låg lugnt, tyst och stilla - härligt! Men så långa de där minutrarna är!! Tillbaka och hon låg fint kvar, reste sig inte på tävlingsledarens komendering trots  blötan - duktig tjej!

Som sagt, att lägga sig oavsett vad behöver vi träna mer på (något som återkommer i de flesta momenten...)

Domare 1: Extra kommando, kroppshjälp 9 p

Domare 2: Inga kommentarer 9 p


Budföring: Hon drar mig fram till mottagaren och hälsar glatt, men börjar nosa runt sen och tävlingsledaren säger åt oss att gå och ställa oss i position. På marsch springer hon en liten bit, sen vänder hon och springer till domarna och kissar på en gran... 0 förstås

Vi måste träna mycket längre avstånd, med fler personer på plan!


Sen var det då dags för lydnaden. Poängmässig så gick det skit, tre nollor (så fyra totalt på hela tävlingen) men känslan var fantastisk ändå! För jag trodde hon skulle gå ned sig som hon kan göra då det är plaskigt, men hon var glad taggad och på hela programmet igenom! Busade igång trots att jag bara berömde med mig själv. Och för mig - så kändes det som en vinst i sig! Det kanske låter klyschigt, men jag kan inte vara besviken! Jäkla gullehund som ändå vet att hon kan busa på plan för matte kan inte säga till!   


 


 


Linförighet: Där var det några halter där hon inte satt och när hon satte sig var det segt, i språnget så studsade hon och matten hade visst lite kroppshjälper för sig.

Domare 1:Mycket fin position och kontakt genom hela momentet (De raderna var fantastiskt roliga att läsa!) långsamt sättande, lite kroppshjälp heltom, hoppar, kroppshjälp 7.5 p
Domare 2: Sega sättande, sitter ej, hopp och skutt i språngmarsch 6.5 p


Framförgående:

Hon var seg ut, men när hon märkte att hon inte fick belöningen så gick hon ut i sträckt koppel, hon var lite fram och tillbaka och på halten så vände hon sig om. Hon nosade lite med. Andra sträckan så blev det att jag kom upp jämsides med henne.

Domare1: Hund i jämnhöjd med förare 0 p

Domare 2: Flera dk, segt ut, nosar, rycker i kopplet 0 p


Läggandet:

Här är jag nöjd att hon taggades ännu mer när jag tog av kopplet, ibland så är det som att hon vet att ett läggande kommer så kan hon sacka lite bakom. Men ja, inte la hon sig ändå då så det blev ju noll igen

Domare 1 : Ligger ej 0 p

Domare 2: Lägger sig ej 0 p


Inkallning:

Full fart, bromsar lite sent så hon kommer bakom en bit, sen sätter hon sig visst inte, missade det.

Domare 1: Bra tempo, slarvigt avslut

Domare2: Sitter ej


Apportering:

Älskade lilla hunden, hon som har vägrat ta apporten i munnen, som inte ens velat se den! Nu laddade hon rejält och tjuvade! Sen tog hon den och drog ett eget litet rejs och ville inte alls komma in med den! Och ja, det låter väl knäppt, men jag bara skrattade, med tanke på var vi varit!! Hellre en glad och busig hund än en som tycker det är jättejobbigt!

Domare1: Sitter ej, springer innan kommando 0 p

Domare 2: Tjuvstart, sitter ej, springer iväg med föremålet 0 p



Busunge! 


Hopp över hinder: Inget och klaga på, hon satte sig på andra sidan utan att jag sagt sitt, bra med tanke på underlaget. Hon slarvar dock i ingången.

Domare 1: Bra, avslut 9 p

Domare 2: Ingen komentar 9 p


 

 


Ja som ni ser, katastroflydnad haha, och visst säger min prestationsångest att fy fan vad dålig matte hunden har, så är det! MEN jag känner ändå, den resan vi har gjort gör att när man ser hunden så glad, pigg och busig så är det så mycket mer värt än alla poäng i världen, faktiskt. Jag trodde aldrig jag skulle kunna skriva så, och faktiskt verkligen mena det, men jag gör det! När vi gick ut från plan kände jag bara kärlek till min underbara hund! Och det är så jag vill tänka och känna! den där prestationsångesten kan dra nånstans ;) (Men med det menar jag inte att strävan att bli bättre inte ska finnas, för det ska den absolut, men när prestationerna tar över det roliga, då känns det fel, i alla fall i min värld!


När det var dags för spår så hade solen kommit fram och det var riktigt skönt ute!

Lycka var lite ofokuserad i spåret, hon flummade lite. Matten var ju lite knäpp med som blrjade styra sin hund i början, att man inte har vett att lita på hunden ens i situationer där man inte vet var spåret går!! Att ta apporterna var inget problem alls, hon levererade in dem tjusigt! Första vinkeln tog hon så fint! Andra tog hon med fint, men sen flummade hon lite till för att sedan ta tredje sträckan jättefint! Så glad man blir då de finner slutet! Tror att spåret var som lite lätt, för hon hade tid att kolla lite annat under vägen (flummandet) hon viste liksom var spåret var så att säga.

Domare 1: 2+slut, nga stopp 8,5 p

Domare 2: Lite styrning, problem i 2 vinkeln 8.5 p


   

 


Totalt fick vi 185,5 p och blev därmed godkända och 3:e placerade.


Så det var vår debut det :) Det roligaste, förutom min hunds härliga attityd då: Var folks fina kommentarer om Lycka! Ena domaren sa efter lydnaden då det var en liten paus helt spontant: "Åh vilken fin position du har på din hund, hon går ju verkligen jättefint på exakt samma ställe hela tiden! Och vilken kontakt!"

Det kan jag säga värmde riktigt gott i mattehjärtat. Hon tyckte också att det var en mycket glad och trevlig hund!    Det sa även de medtävlande och funktionärer. Extra roligt var det att en funktionär som själv hade dobbis och boxer sa att det syntes att hon var en hund som hade det i sig och gillade att jobba, och att hon var en pigg tjej!

Och ja, hon är ju det! Sen är hon ju lite ojämn så ibland kan hon vara världens tråkigaste rent ut sagt, men jag ser en väldig utveckling på henne senaste tiden, jag tror mycket har med min inställning att göra faktiskt.. Nu ska jag inte svamla vidare med alla mina teorier, utan sätta punkt.

Det var med en go känsla jag åkte hem och nu ser jag fram emot att träna träna träna mera!




Av Sofia Nyberg - 6 april 2012 23:09

Usch vilket trist väder vi vaknade till imorse! Regnet piskade mot fönstrena för att sedan övergå till snö som lade sig så fint (fast inte vårigt!!) på marken! Vi som skulle träffa rottismänniskor och träna på Lidingö Bk idag!

Det kändes lite surt, då min lilla prinsessweiler tycker det är mycket ovärdigt med blött underlag och hon blir oftast låg av det... Men vi skulle ju träffa Flinga (Lyckas halvsyster) och hennes matte och de andra så det var en drivkraft så god som någon :) Och man kan inte banga för dåligt väder heller! Och jag är glad att vi åkte!


Det var väldigt roligt att träffa alla som var där, och framförallt Flinga och Rebecca, jag har ju aldrig träffat Flingan innan! Kul att se att det fanns så mycket likheter mellan halvsystrarna trots helt olika pappor.

Hon är en helrolig tjej och hade verkligen en härlig kamp och leklust! Där skiljer tjejerna sig åt, Flinga kan göra vad som helst för sin kampgrej, och Lycka är mer driven på mat. Jag hade gärna önskat att de kunde ge lite av varandra där    Jag hoppas vi ses snart igen för det var himla trevligt och kul att träna och prata med dem.


Träningen då?

Vi började med en platsliggning med inte mindre än nio rottisar! Alla låg lugnt och fint, tjusigt att se så många fina svartbruna av olika modeller men ändå samma ras   

Jag vet inte exakt hur länge de låg, kanske fem minuter? Vissa gick tillbaka till sina hundar tidigare, jag gick tillbaka och belönade, gick ut igen och då gick sen alla tillbaka.


Jag och Rebecca tränade tillsammans, och det blev attitydsträning för Lycksimoxen. På det viset att när hon slöt upp med bra attityd så fick hon varsågod till att springa till R och mumsa leverpastejsbitar! Härligt taggad blev hon av det! Bara att matten ena gången sa JA! till och springa och andra varsågod! fast jag sekunden innan sa att jag ska hålla mig till att säga varsågod! Och att jag istället för att bara gå, istället stannade varje gång... Ja, det är inte lätt att få hjärnkontoret att skicka rätt information till mun och ben tydligen ;)

Det här gjorde ju att Lycka verkligen tyckte att Rebecca var en fantastisk person - massa gottis hos en go människa! Så då blev det ju kanon att köra en budföring med R som mottagare, för att öka förvantan på det momentet. Hon sprang utan tvekan, hon duckade lite vid omklappningen, vilket hon kan göra ibland, men hon satt kvar i alla fall. När hon kom till mig så skickade jag ytterligare en gång till R så vi avslutade där.

Sen blev det fikapaus och värma sig lite i klubbstugan.


Efter så tränade vi lite hopp, och hon har verkligen fattat att hon ska sätta sig på andra sidan nu - härligt! Dock blir det kanske lite väl nära hindret, men inte så att hon slår i. Första gången kastade jag en boll åt henne och då kom hon lite längre ut andra gången. Så det ska nog köra på :)


Lite blandad småträning, sen körde vi en budföring med Bettina. En tjej som Lycka aldrig träffat eller hälsat på. Vi gjorde helt tävlingmässigt förutom att hon fick belöning i form av leverpastej. Hon reste sig upp vid B men satte sig igen när Betty sa sitt. Även här skickade jag en extra gång och avslutade hos mottagaren. Duktig tjej. Sen var det mest lite smått här och där som vi gjorde. Eller ja just det - En platsliggning till med Bettys hund Lexie också, då kom husse och gick på gångvägen utanför klubben med Doris, men Lycka låg kvar så fin så - duktig tjej!


Min hund är nog lite "rasist", inte ett ljud eller dumhet mot nån hund på hela dagen (iofs de hundarna som gick förbi utanför var ju inte rottisar, men ändå ;)), förrän på slutet så kom det en blue merlefärgad aussie och tränade agillity - den hade definitivt INTE där att göra sa Lycka! Då tappade jag lite tålamodet på henne eftersom hon inte alls lyssnade och jag höll på att dratta på ändan. Nog för att jag vill lösa just det här med andra hundar på ett så avdramatiserat sätt som möjligt, men ibland är det liksom nog..


Vi gjorde ett till hopp och lite positioner och avslutade med en go känsla i kroppen. Hon är så härlig när hon bjuder till min lilla hund, inte den lättaste att motivera och vi har mycket att jobba på - men vad jag älskar den där hunden!   


Vad Doris och husse tränade  har jag lite dålig koll på ärligt talat, de lajjade mest runt. Men det är kul att se dem tillsammans!

Av Sofia Nyberg - 5 april 2012 21:47

 

Idag har vi spårat i skogen, vi har ju spårat en del senaste veckorna men för Lyckas del har det varit fält.

Jag la Doris spår som blev kanske 800 meter med fem pinnar plus burk med gotta som slut. Lade en återgång, lite cirklar, kröp över en hög sten, grävde ned vissa pinnar i mossan eller löv osv för att försvåra lite grann.

Pelle la Lyckas spår, det var väl kring 700 meter skulle jag tro. En hel del stenhällar, mycket ris osv (riset var väl inge svårt för hunden, men mer för matten ;))


Spåren fick ligga i en lite dryg timme, typ 70 minuter eller så. Sen tog jag Lycka och P Doris. Jäklar i min lilla låda så taggad Lycka var idag! Hon körde ned näsan och sen var det full spruta framåt. Det var bara att hänga efter! Snubblade till så jag tappade linan ett tillfälle, men jag lät henne spåra vidare. Då fick hon ännu mer fart över ett krön, strax därefter kom hon galopperande med en pinne i munnen alldeles överlycklig - gullhund! Hon blev alldeles till sig när hon fick mjukost som belöning! Det var länge sen.

Vid ett par tillfällen så tänkte jag "men kan han verkligen ha gått här??" men lilla hunden tuffade på och så kom det apport efter apport som hon plockade lika entusiastiskt varje av dem. Det är en härlig känsla, och det där att man ska lita på hunden, det stämmer ju såå väl! Försöker banka in det i trögskallen (min egen alltså)   


 


Efter sista apporten innan slutet fick hon ett tappt, det var på en stenhäll utan någon direkt mossa och så blåste det som från alla håll (luften cirkulerade verkligen!) så hon snurrade en liten stund. Jag märkte att hon var rätt trött och gick ned lite i intensiteten, men gav absolut inte upp. Och till sist hittade hon slutpinnen och burken med gottan! Så nöjd hund! Hon lekte som en toka med pinnen och bar den nästan hela vägen till bilen, så intresserad av pinnarna har hon inte varit tidigare, även om hon alltsom oftast plockar dem - men det är ju för hon vet att då får hon belöning!

Det kändes i alla fall riktigt bra idag, älskade hund!

Doris spårade också bra och hade löst alla svårigheter i ett nafs, de är ju så mycket bättre oftast än man tror, occh de vet nog hur man tänker vid det här laget  


Nu ska vi sova så det snabbt blir fredag, det ska bli så roligt! :)


 

Presentation


En blogg om labradoren Doris och rottweilern Lycka - följ med dem på träning och äventyr

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sofiashundar med Blogkeen
Följ Sofiashundar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se