Oj så många gånger jag öppnat bloggen för att skriva men sen bara tappat alla orden!

Kommer inte kunna skriva om allt vi hittat på, men liten rapport från senaste veckan ska jag nog få ned :)

Vi kan börja i helgen då hussen och Doris varit på en träningshelg för tjänstehundar. De hade jätteroligt och jag är så glad för deras skull! Hade gärna varit med! De körde patrullstig, mörkerbevakning, jaktspår (? De fick liksom jaga ikapp en figurant genom att spåra upp honom, Doris taggade som tusan på detta och tyckte det var SÅÅ roligt!), konkuransspår med andra hundar osv. Doris är som vanligt en liten stjärna på sådana tillfällen och jag fick så många positiva raporter om hennes arbete. Väldigt roligt att ha en sambo som har blivit så intresserad! Mitt hjärta  

Jag hoppas jag med får chans att vara med på något sånt här längre fram, måste bara få upp min hälsa först, sen så :)

Lyckish och jag hade en mysig helg tillsammans, hon var mitt pluggsällskap, vi gick långisar och tränade en hel del lydnad - som vanligt, men ovanligt att det bara var vi två. Ibland är det skönt att bara ha en att rå om lite extra! Men underbart var det på söndagen när hela flocken var samlad igen   

Måndag så var vi i skogen tillsammans med Eva och Ezzi och Evas tvillingbror Erik. Erik var snäll och la ett fältspår åt Lycka. Medan det låg till sig så gick vi en härlig sväng rätt ut i skogen, där vi var är det så mysigt! Vi gick väl nån timme, då fick Lycka vila i bilen ca tio minuter innan jag släppt på henne på spåret. Det blåste rätt ordentligt, så början var lite svajig. Hon gick över första pinnen, men sen var det som att hon fäste i ordentligt och då tog hon andra pinne, slutpinnen och så hade jag bett att han skuklle lägga en burk med lite mjuk hundmat kanske 15 meter vidare efter slutet.

Sen lite budföringsträning och så tog vi uppställningsbilder och tränade lite lydnad. Mycket trevligt alltihop!

Igår gick vi en rejäl långis med grannen och tanken var lydnadsträning på kvällen men jag fastnade lite i pluggandet. Så det fick bli vilodag från det. Kan ju behövas det med :) Förresten, kom på att vi tränade lite attitydsträning på kvällen också, det var kul! Mer sånt ska det bli!

Idag så simmade de och vi har nu tagit av flytvästen på båda och idag höjde vi upp tiden. Det tog bra på dem precis efter men simningen gör dem så gott! De blir verkligen jättepigga av det - härligt!

En långis på em/kvöll där jag nötte på framförgåendet med Lycka. Det är nog bland det trögaste att lära in! Nu tror jag hon i alla fall förstått att hon ska ut, men vi har mycket kvar alltså!

På fredag ska vi till Lidingö BK och träna med massa rottisfolk! Bland annat Lyckas halvsyrra Flinga - ska bli jätteroligt att träffa henne och hennes matte!

Nu blir det sängen och min trogne följeslagare naturkunskapsboken! Stort prov på tisdag! Men lite bilder ska jag lägga in först!

Det är mycket nu och jag har inte tiden att blogga (jag hoppas kunna ha det i helgen!), men här kommer bild på mina finaste <3  

Dags och checka brevlådan igen!

"Ere nåt till oss Lycka??"

Ja, jatror fattist det är det!!

Tadaa, kolla matte! Kan vi gå in o öppna det på en gång??

Okej, en bild!

Näeh! Nu går jag in o öppnar!

Dessa fina fanns i paketet! Helt underbara halsband från MINX Design!

Doris är stolt över sitt fina - LabraDoris står det på ;)

RottweilerLycka står det på Lyckas härliga färgbomb :) (Lycka är helt slut efter tre timmars vistelse på 4H, man ser det på henne, lilla pluttan!) 

Tissetassen skulle också prova sa han, han måste ju godkänna "syrrornas" halsband! (Egentligen mest bara förstöra fotograferingen, men schhyyy! ;)

"Nu ska jag kålla påsten!"

Hmm, håppass de finns brev till mej!

 

"Sniffsniff"
 
"Kanske finns det längst inne!" 
"Nääeeh matte! De va bara till dej ida me! Typisst trisst fattist!" 

Jag älskar dig, så mycket så att det nästan gör ont! Min fina vän!

Här där vi bor finns det ett grönområde som heter gipen och det är stort fält/gräsmatta ca 2 kilometer lång (hela) med gångväg längs med ena sidan och lite villor och lite skog på andra. Många motionerar där, många hundägare finns det osv, och det är bra för man har god sikt. Tjejerna brukar få vara lösa där men oftast inte då det är som mest folk. Idag gick vi promenad med grannen och på slutet av vår promenad kom vi där. Det var ju fantastiskt härligt väder och det var en del hundägare och motionärer ute men det var stora avstånd mellan alla ekipage förutom en grupp hundägare med kanske fem sex hundar som gick i grupp. Jag kände att Lycka var på bra humör, pigg och samarbetsvillig och jag hade fickan full med goda leversnittar så jag bestämmer mig för att testa henne lite. Givetvis på ett bra avstånd, för även om jag måste lita på henne mer kan jag inte riskera all den träning vi lagt ned eller någon annans träning eller hund. Hon är absolut ingen bråkstake även om hon kan skälla i koppel, snarare tvärtom, och varenda gång någon hund kommit fram (oavsett om hon är först vilket har hänt nån gång eller den andra så har hon bråkat, när hon blev på hoppas av två tikar så skrek hon bara, hon försvarade sig inte ens lite grann. En tik har hon gått fram till lite spännigt en gång) och jag skulle aldrig släppa henne om jag trodde för ens en sekund att hon skulle skada någon annan.

Först mötte vi en äldre goldenfarbror som rusar emot oss, vi fortsätter gå med förhoppning om att hunden ska lyssna på sin husse men det gör den inte utan den kommer hela vägen fram tyvärr. Lycka håller sig hela tiden runt oss. Jag ställer mig mellan hunden och mina två och försöker schasa iväg den, dock är den lite snabb och de hinner hälsa på varandra. GAH typiskt!!   Även om jag ännu en gång fick bekräftat att hon inte är en bråkstake så kändes det så onödigt!! Efter mycket om och men fick hussen med sig sin hund som tyckte att tjejerna var förtjusande och inte alls hade lust att gå åt andra hållet. Fortsätter gå och jag försöker skaka av mig besvikelsen att jag inte lyckades mota bort den helt. Då kommer en stor svart blandras och en liten vit terrier av något slag. Lycka går då framåt några meter men vänder direkt när jag ropar  Duktiga tjejen! Hon får såklart flera godisbitar och lite bus som belöning. Sen fortsätter vi promenaden och då mötte vi gruppen av andra hundar i olika storlekar på kanske 30-40 meters håll, då gör hon en liten lov mot dem, kanske tio meter, stannar till och liksom kollar in dem jag får ropa två gånger men  hon vänder och kommer i full fart till mig! Belöning igen och så medan vi fortsätter bortåt (vi får gå jämsides med dem en bit fast på långt avstånd då) så kastar jag då och då en karamell framåt och hon har full sjå att tigga om fler    Kommer fram till en sån där träbänk med bord och säten i samma som hon får hoppa upp på och där får hon göra lite konster och spana lite med snällblicken (inte stirra liksom). Sen fortsätter vi och vi får tre hundmöten till, alla i samma stil - hon vill gärna ta en lov mot dem (låter jag henne springa så stannar hon en bra bit ifrån) men kommer när jag ropar på henne. Det är e g e n t l i g e n inget nytt, det är ju sån hon är - man behöver bli påmind om det och Eva gjorde det så bra när hon hade hundarna på 4H. Jag har som skrivet tidigare fastnat i att vi har ett problem, vilket vi har - MEN det är inte omöjligt att lösa, kanske egentligen så lätt så att det blir svårt för att jag ska krångla till det... Och kopplet har blivit liksom nån form av kommunikation, vilket jag absolut INTE vill att det ska vara! Våga lita på hunden (utan att vara dumdristig förstås!) är dagens lärdom

Nu ska jag sova och hoppas att den onda känningen stannar vid det och inte utvecklas till ett njurstensanfall!

Nu när det är sån här isgata ute så går det inte att träna lydnad så bra. Man själv halkar, hundarna halkar, stor risk för skador och allmänt bläigt! Men vi tränar på inomhus istället och det går finfint med det som vi pysslar med just nu.

Positioner och koncentration blir det mycket av, stadga i massor! Passar på att sätta eller lägga dem plats lite överallt hela tiden bara för att få tillbaka den stabila stadga de haft. Gripa, hämta lämna övningar med apporten och jag håller ju även på med mitt lilla test att "shejpa" fram framförgåendet. Vi har kommit så pass att Lycka vänder sig om (hon vill ju helst ge ögonkontakt då hon vet att det alltid har lönat sig!) och går ifrån mig några steg. Det är lite svårt att tajma så hon inte vänder på huvudet när belöningen kommer och att hon tar den i luften, men klicket kommer i alla fall innan. Har kört flera pass i köket, ett par i vardagsrummet och idag testade jag även i skogen och det fungerade - roligt :)

Det är roligt att se hur kul hon tycker det är när hon får tänka till själv! Första gångerna satte hon sig på rumpan framför mig, i fotposition eller skällde, hon "ville inte" testa andra saker utan det fick räcka. Möjligtvis "highfive" eller puss om jag satt på golvet. Det kanske inte är jättemånga fler beteenden hon bjuder på nu egentligen, men man ser tydligt att hon verkligen försöker klura ut vad som kan ge karameller och hon ger inte upp och även att hon bjuder på lite fler variationer av olika ting. Jag försöker att bara var tyst och låta det ta den tiden det tar - istället för att lägga mig i eller vad man ska säga. Det känns roligare att träna nu med och Lycka känns mycket mer motiverad. Hon är en hund som gärna vill jobba och göra rätt, men när matten liksom "curlar" för mycket och ska "hjälpa till" så blir hon såklart lite lat. "Kan du det där bättre än mig så gör det du då!!" Hon behöver utmaningar, inte för stora heller då hon såklart ska lyckas, men  inte så lätta som jag kanske gett henne heller. Det är en balansgång! Och jag försöker nu vara mer öppen och se saker som utmaningar istället för problem, det är mitt största problem inom hunderiet känner jag. Att jag blir för rädd för att göra fel och inte litar på mig själv och då när jag stöter på patrull, så stänger jag ned istället för att verkligen klura och testa nya saker. Att vara så rädd för att misslyckas så jag inte testar, nu känner jag lite som så - vad gör det om det blir fel (så länge det inte skadar hunden såklart!), världen kommer inte gå under för det! Det här är inte nåt nytt jag kommit på, det är en ständig process i skallen som senaste året blivit klarare och klarare för mig Det är svårt att få ned i skrift och det låter säkert helkorkat, men ja, då får det göra det, en liten inblick i mitt virrvarr till skalle! Alla har vi våra saker att jobba på och ingen kan vara helt perfekt alltid.. (Så invecklat det blev, men skönt att skriva av sig lite med, det blir mer tydligt så!)

Nåväl hundarnas träning var det som skulle skrivas om!
Doris hoppjerka får extra mycket med positioner och koncentration. Glädjen och energin ska ju absolut finnas där, men hon måste få lite sans och balans med lilla gumman. Hon har nu börjat förstå att hon inte ska hoppa upp i taket ;) vi hoppstå utan det räcker med en liten bit med frambenen. Det tar sig med de andra med.

Vi åkte ut i skogen på em och där var det till min glädje ett tunt lager mjuk snö bara så jag vallade upp en uppletanderuta efter promenaden och så fick de leta grejor :) Doris först ut och hon hämtade in 3 grejer, sen Lycka som faktiskt var riktigt på g idag och fick med tre grejer in i en flygande fart! Doris fick sedan hämta två till och till sist fick Lycka avsluta med ett sista. Jag var kanske lite övermodig där, man ska ju sluta när det går som bäst. Men hon kändes fräsch och pigg och även det sista kom in i raskt tempo.
Doris jobbade kanonfint och inte en enda gång hade hon en tanke på att byta föremål vilket hon har tendenser till emellanåt. Men idag var det bara full fart in när hon fiskat upp prylen - härligt!

Avslutar med att säga att jag lider med mina vänner som förlorat sina fyrbenta kamrater de senaste dagarna, flera nya stjärnor har tänds från olika familjer - ett hundliv är alldeles för kort     

Bloggar från mobilen, vi får se hur det går :)Idag har hundarna simmat igen, ingen höjdare tycker Lycksi, men väl i vattnet är hon rätt nöjd ändå. Doris gillar det mycket :)Sen har vi fortsatt med våra korta pass, men det får bli mer utförligt när jag bloggar från datorn!