Lite bilder som får mig både att sakna men också att längta och se fram emot en ny tid med mina fina hundar. Även om det är jobbigt just nu så kommer vi dit en dag, förhoppningsvis inte alltför långt bort   

Nu är det redan 5 veckor sedan lycka opererades! Det går galet fort! På måndag är det dags för återbesök och förhoppningsvis op av nästa ben på tisdag! Jag hoppas det går lika smidigt som det första! Det är jobbigt med att ha en hund som ska rehabiliteras och det tar tid! Folk säger "vaddådå, hon får ju bara gå en kvart 4 ggr om dagen!" Mmmm, MEN, sen ska hon kylas rörelsetränas osv så varje "promenad" tar runt 50 minuter. Och speciellt när man har två, för Doris får ju tyvärr backa lite nu, jag hinner inte med henne som jag skulle vilja och det känns förjävligt :(( jag är ju själv då hussen jobbar borta många dagar i sträck och hur mkt jag än önskar så kan jag inte klona mig!Fast ja, vi har ju valt detta för vi ville ge det en chans så man ska inte klaga, men det var långt mer påfrestande än vad man tänkte från början. Det låter kanske inte så mkt, det tyckte ine jag heller innan jag var i sitsen! Men man ska ju hinna med skola, sig själv hushåll osv också. Men men nog klagat! Det är så värt att se hennes framsteg och hur man ser att hon redan mår bättre!! Höger spökar för henne, men vänstern ser jättefin ut redan :) älskade skrutthund, jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart är fri från smärta!Imorgon är det trask igen, och jag ska passa på att gå en extra långis med Doris då husse äntligen är ledig!

Idag var det då dags för första rehabträffen hos Kjerstin som är sjukgymnast på Ultuna. Vilken trevlig människa, bra med hunden och matte och husse. Vi började att gå i en korridor några vändor för att se hur Lycka rör sig. Sen gick vi in på ett rum och pratade om vad som hon gått igenom, vad som stod i journalen från Strömsholm osv.Sen blev det mätning av muskler, rejäl genomgång av Lycka och vi fick visat för oss olika övningar för att bibehålla och förbättra rörligheten i lederna innan hon fick prova på vattentrasken. Inga konstigheter att kliva in sa Pycklish, när det började fyllas vatten i den höll hon upp höger benet för att inte bli blöt om det ;) söthund <3 sen när bandet började röra sig blev hon ju tvungen att sätta ner det och börja gå, annorlunda sa hon - men inga konstigheter, hon är enkel på så vis, hon accepterar det mesta. Ytterligare lite kläm och känn och råd inför kommande veckor och bokning av trasktider.Jag blir löjligt stolt när mina hundar får beröm för gott uppförande. Speciellt roligt tyckte jag det var med alla fina ord om Lycka vi fick höra idag, speciellt när det är en som möter många hundar och själv har haft rottis i 30 år!Jag är mäkta stolt över hur lätthanterlig hon är och hon bara finner sig i det mesta, fina lilla skrutthund! Allt har gått bra sedan operationen och Lycka förvånar mig åt det positiva hållet med att ta allt så himla bra. Visst vill hon gärna busa på promenaderna och göra hyss, men hon accepterar att vara i sin hage inomhus, och jag tror jag har jobbigare med det här än vad hon har. Hon lever ju här och nu. För jag är jätteglad att det går så bra framåt och hur bra det verkar läka och allt så, men det gör lite ont i hjärtat att se hennes bedjande blickar, hur hon kommer in och sätter sig i fotposition med strålande ögon och ber om att få träna, att lämna henne hemma när vi går långisar osv. Men jag vet ju att det är för en kortare tid, sen kommer hon förhoppningsvis bli helt återställd och kunna leva fullt ut!Den 21 ska vi på återbesök på Strömsholm!Detta är skrivet från mobilen så ber om ursäkt för ev felstavningar!

Vi önskar våra vänner ett gott nytt 2013 och hoppas på ett friskt och roligt år!

Idag på promenaden hittade Doris en liten skallra i form av en söt giraff. Hon blev alldeles till sig av lycka och när matte sedan bjöd upp till lek var hon inte sen att haka på och busade som en tok    Sen gömde jag den några ggr så hon fick leta efter den i den djupa snön och det tyckte hon med var mycket roligt. vi tränade även en del fjärr. Det var en nöjd tjej som kom in sedan och en nöjd matte   

Idag har det varit en mer rastlös Lycka som piper och moffar för att hon vill komma ut ur sin avgränsning. Hon går ännu bättre idag så jag antar att smärtan avtar mer och mer för henne. Hon får ju smärtis en gång om dagen också förstås. Det gäller att matten tänker till ordentligt och är med till 100 procent så det inte blir hastiga rörelser eller så för hon är pigg!

Jag kanske skrev det tidigare, men det tåls att nämnas igen, jag är GLAD att hon hade vilat i fem veckor innan op, för om det är jobbigt nu så hade det ju varit katastrof annars! Lilla pluttan!

Jag och Doris var på en långpromenad med grannen och det var skönt att komma ut och röra på sig! Det har ju blivit lite sämre med den varan sista veckan. Doris var också glad att få ha sin matte (o grannen förstås) för sig själv och myste nöjt <3

Det gäller ju att inte glömma bort henne, det blir ju lätt så i början när den skadade tar så mycket mer tid! Men det måste få vara så, och hon är ju med hela tiden förstås, lilla gumman.

Lycka fick en ny sele idag som ska underlätta att bromsa henne och att lyfta henne lite i fronten när vi ska upp och ned för "rampen" utanför porten. Fin faktiskt :)

Nu är det dags för sista pinken och sen blir det sova förhoppningsvis håller Lycka med och sover hela natten hon med :)

Benet är som ni ser svullet, men även det blir bättre dag för dag! Imorgon ska vi ta bort plåstret över stygnen!

Nya selen från RuffWear 

Doris är en snäll storasyster som åker till apoteket och köper medicin till sin lillasyster!

Vi var int i foderbutiken på Ultuna och köpte en krage till Lycka med och då passade Doris på att knycka sig ett ben, det var hon mycket väl värd! Gulliga Dosan!