Ska försöka få liv i bloggen igen (*harkel* har nog aaaaldrig skrivit det innan!   )

Igår var jag ute en längre stund för första gången på tio dagar - helt obeskrivligt skönt och det var ju fantastiskt väder!

Jag, Pelle och hundarna åkte ut till skogen och gick en liten sväng och så fick tjejerna busa lite i grustaget också. Vacker orörd snö i massor, värmande sol, glada hundar, bästa sambon - kan inte bli mycket bättre   

Kameran var med så några bilder blev det såklart. Innan vi åkte hem så åkte kamptrasan fram och först fick Lycka kampa lite med mig som belöning för att hon stod stilla för uppställningskort (blev dock inte så bra då de är tagna i fel vinkel! Alltså jag har ju en bild i huvudet hur jag vill ha det, och det matchade inte hur det blev ) och så lite med husse, hon var på som tusan. Husse sprang lite så hon fick kämpa för att ta den och när hon vann den så blev hon så stolt så stolt och smiskade glatt upp sig med skinnet  
Doris är galet kampglad och hon tar i för kung och fosterland, lilla labradåran   Det är roligt att se hur hon har växt med det. (tyvörr dog batteriet i kameran så det blev inga bilder på kampDoris!)

Idag har Lycka och jag varit på en promenad ensamma.
Vi pysslade med koppelgåendet i början och ja, det finns att arbeta på där! Men när hon gick bra och vi kommit utanför bostadsområdet fick hon gå lös. Hon är så mysig på det viset, det är full fart men ändå så är hon väldigt lyhörd. Kommer det folk eller andra hundar så stannar hon eller kommer till mig (där ser man TYDLIGT hur mycket jag och kopplet förstör i hundmöten där hon är kopplad!) Men jag har henne lös där det är bra sikt och ganska öppet så det inte ska hända något. Men hon är så mycket duktigare än vad jag ibland vill ge henne cred för, eller ja, det låter fel, hon belönas ju såklart mycket när hon är duktig och så, men det är det att jag inte alltid litar på henne där jag kanske borde... Ah, svårt o förklara i text. Det är ju inte så att man ska lita blindt heller, men jaja, jag kan inte förklara det så bra... Det var i alla fall väldigt roligt och  mysigt med bara vi två!

Fy fabian vilket trist väder det var dock och snön piskade verkligen i ansiktet. Men det glömdes bort när den gulliga weilern sluter upp i perfekt position och bara ber om att få träna lite! Underbara hund! Det kunde jag ju såklart inte tacka nej till utan vi tränade lite fritt följ, läggande, försökte oss på lite ordförståelse genom att jag stod bakom henne och tanken var att jag skulle säga kommandona utan att hon tittade på mig, men fröken gummiweiler kan ju vrida på hela kroppen trots rumpan var på exakt rätt ställe bara för att se på mig! Provade och lägga godis framför henne, men det hjälpte ju inte då hon då ville be om lov för att ta det... Haha, ögonkontakt på gott och ont!

Något som vi måste träna massor på igen är stadgan! Stanna kvar, vad är det?? roligare att gå med dig mamma! Så ja - det här halvåret har påverkat lydnadsträningsbiten en hel del, men inte så konstigt, det är ju en färskvara..

Sen fick hon leta lite godis i träd också   

Nu ikväll har jag mailat ang två olika MT:n! Vi hade ju ett inbokat i oktober, men då var jag ju sjuk så nu har hon löpt igen så nu vill jag göra det så vi hinner innan hon fyller fyra! 4 år, det är helt sjukt galet att hon närmar sig det! Det är visserligen 8 månader kvar, men ändå! Som jag väntade på den lilla valpen, ett helt år mellan jag fick reda på parningen och hon flyttade hem till oss. Mitt lillhjärta!

Nu har det blivit lite svammligt kanske, men klockan är lite sent, ska lägga in nån bild på mina vackra sen sova!