Sofiashundar

Alla inlägg under februari 2012

Av Sofia Nyberg - 28 februari 2012 20:34


"Nu ska jag kålla påsten!"

Hmm, håppass de finns brev till mej!

 

"Sniffsniff"
 
"Kanske finns det längst inne!" 
"Nääeeh matte! De va bara till dej ida me! Typisst trisst fattist!" 

ANNONS
Av Sofia Nyberg - 23 februari 2012 22:41


Jag älskar dig, så mycket så att det nästan gör ont! Min fina vän!


Här där vi bor finns det ett grönområde som heter gipen och det är stort fält/gräsmatta ca 2 kilometer lång (hela) med gångväg längs med ena sidan och lite villor och lite skog på andra. Många motionerar där, många hundägare finns det osv, och det är bra för man har god sikt. Tjejerna brukar få vara lösa där men oftast inte då det är som mest folk. Idag gick vi promenad med grannen och på slutet av vår promenad kom vi där. Det var ju fantastiskt härligt väder och det var en del hundägare och motionärer ute men det var stora avstånd mellan alla ekipage förutom en grupp hundägare med kanske fem sex hundar som gick i grupp. Jag kände att Lycka var på bra humör, pigg och samarbetsvillig och jag hade fickan full med goda leversnittar så jag bestämmer mig för att testa henne lite. Givetvis på ett bra avstånd, för även om jag måste lita på henne mer kan jag inte riskera all den träning vi lagt ned eller någon annans träning eller hund. Hon är absolut ingen bråkstake även om hon kan skälla i koppel, snarare tvärtom, och varenda gång någon hund kommit fram (oavsett om hon är först vilket har hänt nån gång eller den andra så har hon bråkat, när hon blev på hoppas av två tikar så skrek hon bara, hon försvarade sig inte ens lite grann. En tik har hon gått fram till lite spännigt en gång) och jag skulle aldrig släppa henne om jag trodde för ens en sekund att hon skulle skada någon annan.


Först mötte vi en äldre goldenfarbror som rusar emot oss, vi fortsätter gå med förhoppning om att hunden ska lyssna på sin husse men det gör den inte utan den kommer hela vägen fram tyvärr. Lycka håller sig hela tiden runt oss. Jag ställer mig mellan hunden och mina två och försöker schasa iväg den, dock är den lite snabb och de hinner hälsa på varandra. GAH typiskt!!   Även om jag ännu en gång fick bekräftat att hon inte är en bråkstake så kändes det så onödigt!! Efter mycket om och men fick hussen med sig sin hund som tyckte att tjejerna var förtjusande och inte alls hade lust att gå åt andra hållet. Fortsätter gå och jag försöker skaka av mig besvikelsen att jag inte lyckades mota bort den helt. Då kommer en stor svart blandras och en liten vit terrier av något slag. Lycka går då framåt några meter men vänder direkt när jag ropar  Duktiga tjejen! Hon får såklart flera godisbitar och lite bus som belöning. Sen fortsätter vi promenaden och då mötte vi gruppen av andra hundar i olika storlekar på kanske 30-40 meters håll, då gör hon en liten lov mot dem, kanske tio meter, stannar till och liksom kollar in dem jag får ropa två gånger men  hon vänder och kommer i full fart till mig! Belöning igen och så medan vi fortsätter bortåt (vi får gå jämsides med dem en bit fast på långt avstånd då) så kastar jag då och då en karamell framåt och hon har full sjå att tigga om fler    Kommer fram till en sån där träbänk med bord och säten i samma som hon får hoppa upp på och där får hon göra lite konster och spana lite med snällblicken (inte stirra liksom). Sen fortsätter vi och vi får tre hundmöten till, alla i samma stil - hon vill gärna ta en lov mot dem (låter jag henne springa så stannar hon en bra bit ifrån) men kommer när jag ropar på henne. Det är e g e n t l i g e n inget nytt, det är ju sån hon är - man behöver bli påmind om det och Eva gjorde det så bra när hon hade hundarna på 4H. Jag har som skrivet tidigare fastnat i att vi har ett problem, vilket vi har - MEN det är inte omöjligt att lösa, kanske egentligen så lätt så att det blir svårt för att jag ska krångla till det... Och kopplet har blivit liksom nån form av kommunikation, vilket jag absolut INTE vill att det ska vara! Våga lita på hunden (utan att vara dumdristig förstås!) är dagens lärdom

Nu ska jag sova och hoppas att den onda känningen stannar vid det och inte utvecklas till ett njurstensanfall!

ANNONS
Av Sofia Nyberg - 22 februari 2012 23:45

 

Nu när det är sån här isgata ute så går det inte att träna lydnad så bra. Man själv halkar, hundarna halkar, stor risk för skador och allmänt bläigt! Men vi tränar på inomhus istället och det går finfint med det som vi pysslar med just nu.

Positioner och koncentration blir det mycket av, stadga i massor! Passar på att sätta eller lägga dem plats lite överallt hela tiden bara för att få tillbaka den stabila stadga de haft. Gripa, hämta lämna övningar med apporten och jag håller ju även på med mitt lilla test att "shejpa" fram framförgåendet. Vi har kommit så pass att Lycka vänder sig om (hon vill ju helst ge ögonkontakt då hon vet att det alltid har lönat sig!) och går ifrån mig några steg. Det är lite svårt att tajma så hon inte vänder på huvudet när belöningen kommer och att hon tar den i luften, men klicket kommer i alla fall innan. Har kört flera pass i köket, ett par i vardagsrummet och idag testade jag även i skogen och det fungerade - roligt :)



Det är roligt att se hur kul hon tycker det är när hon får tänka till själv! Första gångerna satte hon sig på rumpan framför mig, i fotposition eller skällde, hon "ville inte" testa andra saker utan det fick räcka. Möjligtvis "highfive" eller puss om jag satt på golvet. Det kanske inte är jättemånga fler beteenden hon bjuder på nu egentligen, men man ser tydligt att hon verkligen försöker klura ut vad som kan ge karameller och hon ger inte upp och även att hon bjuder på lite fler variationer av olika ting. Jag försöker att bara var tyst och låta det ta den tiden det tar - istället för att lägga mig i eller vad man ska säga. Det känns roligare att träna nu med och Lycka känns mycket mer motiverad. Hon är en hund som gärna vill jobba och göra rätt, men när matten liksom "curlar" för mycket och ska "hjälpa till" så blir hon såklart lite lat. "Kan du det där bättre än mig så gör det du då!!" Hon behöver utmaningar, inte för stora heller då hon såklart ska lyckas, men  inte så lätta som jag kanske gett henne heller. Det är en balansgång! Och jag försöker nu vara mer öppen och se saker som utmaningar istället för problem, det är mitt största problem inom hunderiet känner jag. Att jag blir för rädd för att göra fel och inte litar på mig själv och då när jag stöter på patrull, så stänger jag ned istället för att verkligen klura och testa nya saker. Att vara så rädd för att misslyckas så jag inte testar, nu känner jag lite som så - vad gör det om det blir fel (så länge det inte skadar hunden såklart!), världen kommer inte gå under för det! Det här är inte nåt nytt jag kommit på, det är en ständig process i skallen som senaste året blivit klarare och klarare för mig Det är svårt att få ned i skrift och det låter säkert helkorkat, men ja, då får det göra det, en liten inblick i mitt virrvarr till skalle! Alla har vi våra saker att jobba på och ingen kan vara helt perfekt alltid.. (Så invecklat det blev, men skönt att skriva av sig lite med, det blir mer tydligt så!)


 


Nåväl hundarnas träning var det som skulle skrivas om!
Doris hoppjerka får extra mycket med positioner och koncentration. Glädjen och energin ska ju absolut finnas där, men hon måste få lite sans och balans med lilla gumman. Hon har nu börjat förstå att hon inte ska hoppa upp i taket ;) vi hoppstå utan det räcker med en liten bit med frambenen. Det tar sig med de andra med.


Vi åkte ut i skogen på em och där var det till min glädje ett tunt lager mjuk snö bara så jag vallade upp en uppletanderuta efter promenaden och så fick de leta grejor :) Doris först ut och hon hämtade in 3 grejer, sen Lycka som faktiskt var riktigt på g idag och fick med tre grejer in i en flygande fart! Doris fick sedan hämta två till och till sist fick Lycka avsluta med ett sista. Jag var kanske lite övermodig där, man ska ju sluta när det går som bäst. Men hon kändes fräsch och pigg och även det sista kom in i raskt tempo.
Doris jobbade kanonfint och inte en enda gång hade hon en tanke på att byta föremål vilket hon har tendenser till emellanåt. Men idag var det bara full fart in när hon fiskat upp prylen - härligt!


Avslutar med att säga att jag lider med mina vänner som förlorat sina fyrbenta kamrater de senaste dagarna, flera nya stjärnor har tänds från olika familjer - ett hundliv är alldeles för kort     

Av Sofia Nyberg - 21 februari 2012 22:45

Bloggar från mobilen, vi får se hur det går :)Idag har hundarna simmat igen, ingen höjdare tycker Lycksi, men väl i vattnet är hon rätt nöjd ändå. Doris gillar det mycket :)Sen har vi fortsatt med våra korta pass, men det får bli mer utförligt när jag bloggar från datorn!

Av Sofia Nyberg - 19 februari 2012 23:30


Glädje 



Hoppstå


Såå träningssugen!

Sitter och kikar på lite hundfilmer på youtube och blir så inspirerad. Hundarna har fått tre minipass idag och nu sover de på söta örat. Jag har dock goood lust att väcka dem och köra lite till    Imorgon ska jag börja om med framförgåendet på Lycka. Ska försöka shejpa fram det så gott jag kan hålla mun   Ska bli spännande! 

Men nu ska jag krypa ned i sängen som är full av hussen och pälsklingarna - mys   


   

Av Sofia Nyberg - 19 februari 2012 18:41

     

Av Sofia Nyberg - 18 februari 2012 23:47

 

Ska försöka få liv i bloggen igen (*harkel* har nog aaaaldrig skrivit det innan!   )


Igår var jag ute en längre stund för första gången på tio dagar - helt obeskrivligt skönt och det var ju fantastiskt väder!

Jag, Pelle och hundarna åkte ut till skogen och gick en liten sväng och så fick tjejerna busa lite i grustaget också. Vacker orörd snö i massor, värmande sol, glada hundar, bästa sambon - kan inte bli mycket bättre   

Kameran var med så några bilder blev det såklart. Innan vi åkte hem så åkte kamptrasan fram och först fick Lycka kampa lite med mig som belöning för att hon stod stilla för uppställningskort (blev dock inte så bra då de är tagna i fel vinkel! Alltså jag har ju en bild i huvudet hur jag vill ha det, och det matchade inte hur det blev ) och så lite med husse, hon var på som tusan. Husse sprang lite så hon fick kämpa för att ta den och när hon vann den så blev hon så stolt så stolt och smiskade glatt upp sig med skinnet  
Doris är galet kampglad och hon tar i för kung och fosterland, lilla labradåran   Det är roligt att se hur hon har växt med det. (tyvörr dog batteriet i kameran så det blev inga bilder på kampDoris!)


Idag har Lycka och jag varit på en promenad ensamma.
Vi pysslade med koppelgåendet i början och ja, det finns att arbeta på där! Men när hon gick bra och vi kommit utanför bostadsområdet fick hon gå lös. Hon är så mysig på det viset, det är full fart men ändå så är hon väldigt lyhörd. Kommer det folk eller andra hundar så stannar hon eller kommer till mig (där ser man TYDLIGT hur mycket jag och kopplet förstör i hundmöten där hon är kopplad!) Men jag har henne lös där det är bra sikt och ganska öppet så det inte ska hända något. Men hon är så mycket duktigare än vad jag ibland vill ge henne cred för, eller ja, det låter fel, hon belönas ju såklart mycket när hon är duktig och så, men det är det att jag inte alltid litar på henne där jag kanske borde... Ah, svårt o förklara i text. Det är ju inte så att man ska lita blindt heller, men jaja, jag kan inte förklara det så bra... Det var i alla fall väldigt roligt och  mysigt med bara vi två!


 


Fy fabian vilket trist väder det var dock och snön piskade verkligen i ansiktet. Men det glömdes bort när den gulliga weilern sluter upp i perfekt position och bara ber om att få träna lite! Underbara hund! Det kunde jag ju såklart inte tacka nej till utan vi tränade lite fritt följ, läggande, försökte oss på lite ordförståelse genom att jag stod bakom henne och tanken var att jag skulle säga kommandona utan att hon tittade på mig, men fröken gummiweiler kan ju vrida på hela kroppen trots rumpan var på exakt rätt ställe bara för att se på mig! Provade och lägga godis framför henne, men det hjälpte ju inte då hon då ville be om lov för att ta det... Haha, ögonkontakt på gott och ont!

Något som vi måste träna massor på igen är stadgan! Stanna kvar, vad är det?? roligare att gå med dig mamma! Så ja - det här halvåret har påverkat lydnadsträningsbiten en hel del, men inte så konstigt, det är ju en färskvara..

Sen fick hon leta lite godis i träd också   


Nu ikväll har jag mailat ang två olika MT:n! Vi hade ju ett inbokat i oktober, men då var jag ju sjuk så nu har hon löpt igen så nu vill jag göra det så vi hinner innan hon fyller fyra! 4 år, det är helt sjukt galet att hon närmar sig det! Det är visserligen 8 månader kvar, men ändå! Som jag väntade på den lilla valpen, ett helt år mellan jag fick reda på parningen och hon flyttade hem till oss. Mitt lillhjärta!


Nu har det blivit lite svammligt kanske, men klockan är lite sent, ska lägga in nån bild på mina vackra sen sova!

 

Av Sofia Nyberg - 15 februari 2012 22:05

 


Jag undrar om detta sjuksnurrhjul aldrig ska ta slut?
Drar inte hela förloppet, men jag har fått njursten och de är den absolut värsta smärta jag någonsin haft. De jag talat med säger att det är något av det värsta som finns i smärtväg, att deras förlossningar inte varit i närheten. Vad vet jag, men grönjävligt har det varit!

Fick åka ambulans natten till onsdagen förra veckan (då vi inte visste vad det var) Blev körd till gyn då de kunde vara så att spiralen som är ganska nyinsatt orsakade smärtorna och febern. Det konstaterades en kraftig UVI (som jag inte känt av??) och troligen njursten. Smärtorna klingade av och då blir man ju hemskickad, jag fick recept på smärtstillande och penicillin. De sa att skulle jag få ont igen så skulle jag åka in direkt till akuten.

Dagen efter hade jag två anfall och vid det andra så åkte vi in, men blev hemskickad då de hade lättat av tabletten. Och de berättade att jag får ingen hjälp om det är så att smärtorna minskas av tabletterna, för det enda de gör är att ge just smärtstillande...Kunde de inte sagt det på gyn direkt då?

Nåväl, hem och få två anfall till under kvällen, sov några timmar, vid 07 hade jag nytt anfall och även ett vid halv elva på fredagsfm. Tog en diklofenak och smärtan minskade, för att en kvart senare komma tillbaka med förnyad kraft och verkligen "slå allt ur mig".


 

    


Då åkte vi in igen, fick voltarensprutor, paladonsprutor, inget bet helt på smärtan förutom att jag blev helt lost i skallen så jag lullade bort. Palladonet var riktigt otäckt! Jag blev röntgad genom ett stort hål, skiktröntgen där det konstaterades njurstenar på båda sidor, det var dock vänstersidan som gjorde ont. Long story short så lades jag in på övervak till lördagfm, då lades jag in "på riktigt" på urologen. Där fick jag morfinsprutor och spasmofensuppar, medel mot illamåendet...

På söndagsem så släppte smärtan helt (trodde jag, det visade sig vara spasmofenet som verkade, det hade det inte gjort innan!) så jag fick åka hem. Då hade jag haft konstant smärta sen fredagsfm! Självklart mer eller mindre, men inte helt smärtfri nån gång. Det absolut värsta jag varit med om i sjukdomsväg.

Kom hem och det började kännas lite smått redan när jag kom innanför dörren hemma, men tänkte att det nog bara va lite psykiskt. Hade ont till och från under dagen och ett större anfall på kvällen, men det gick över. På tisdagsmorgonen så fick jag dock ännu ett sådant där fruktansvärt anfall som vägrade ge med sig trots medikamenterna, så efter tre timmar, x antal kräkningar så blev det att åka in igen. Fick två morfinsprutor och en voltarenspruta innan det släppte...

Ja, mycket blev det, men nu peppar peppar har jag varit fri från de värsta smärttopparna sen dess! Jag hoppas och ber att det var det sista med, hela kroppen är spänd som en fiolsträng i väntan på det värsta...


 

 


Men när detta elände drabbar en, så är jag så otroligt glad och tacksam att jag dels har världens finaste och bästa sambo som utan att blinka ställer upp på precis allt och utan sura miner hjälper till där det behövs. Älskade Pelle, han är en riktig klippa! Och även tacksam för mina fina vänner som ställer upp på alla möjliga vis. Till exempel Eva som tog med tjejerna till sitt jobb, hon jobbar på en 4H gård och de får vara med hela tiden, så ni kan ju gissa om jag får hem två supertrötta nöjda tjejor på kvällen! Vilket är superskönt då det är en pärs att bara ta sig själv till toaletten. Det är guld värt att ha bra vänner som står kvar när det blåser!


Nu kan det här väl få vara toppen av allt och att vi nu kan få ha det lite bra ett tag utan sjukdomar och skit, snälla??   

Presentation


En blogg om labradoren Doris och rottweilern Lycka - följ med dem på träning och äventyr

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21 22 23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sofiashundar med Blogkeen
Följ Sofiashundar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se